Idag har varit första gången på mycket länge som jag och min värdbror inte hade några läxor. Därför blir detta ett exklusivt blogginlägg om de roligaste frågorna jag och Chris har fått om Sverige/Tyskland. Som försvar till våra amerikanska vänner så kan man ju säga att de har lika mycket kunskap om specifika länder i Europa som de flesta svenskar har om specifika stater, vilket ofta är till storlek lika stort som de europeiska länderna.
Till er amerikaner som tar er tid till att översätta mina blogginlägg med hjälp av Google Translate. Ni behöver inte känna er dumma. Jag vet att ni har haft roligt åt mina frågor jag har ställt också. ;)
"Do you have showers?"
"Have ever heard about Facebook, Twitter or Google.?"
"Do you know what Internet is?"
"Do you use money were you come from?"
"Do you often see polar bears, or are they rare?"
"Do you have cars?"
"Do you call Sweden Switzerland in your language?"
"Do you drive on right side, left side, or both?"
"Do you have black people in Sweden/Germany?"
"X: Are you and Christian real brothers?
Jonathan: He is from Germany, and I am from Sweden?"
X: Okey, so are you real brothers?
"Do you know what a hamburger is?"
"Do you celebrate our Independece day in Sweden?"
"Is the legal age to drink alcohol really 12 in Germany?"
onsdag 26 oktober 2011
tisdag 25 oktober 2011
Då vet man att man inte är amerikan!
Idag har jag varit i staterna i 90 dagar. Jag kan säga att jag kommit in i systemet jag känner mig som en texasbo. Engelskan fungerar bra och det känns som ett mer naturligt språk för mig än vad svenska är i nuläget. Jag använder engelskan mer än när jag behöver göra det. Till exempel när jag skriver påminnelselappar, pratar med mig själv (händer tack och lov inte så ofta), och jag ser inte mina filmer jag hade med mig med endast svensk undertext för att det distraherar mig. Jag älskar Wal-Mart vilket för er som inte vet är en affärskedja som har exakt allt man kan tänka sig. T.ex. mat, hyrfilmer, apotek, kläder, cyklar, friörsalong, däckbyte och oljebyte på bilar, Tv apparater, datorer.... Och det bästa av allt är att de har öppet 24/7 :D
Sammanfattat kan man nog säga att jag känner mig mer eller mindre som en amerikan just nu. Största skillnaden är dock skillnaden mellan att vara medborgare och ha visum. I detta fall har till och med Walmart sina begränsningar. För det första så har jag använt mitt Maestro betalkort där i tre månader fram till förra veckan då det slutade fungera. Jag gick hem och kollade om jag hade pengar på kontot vilket jag hade, sedan åkte vi till en bankomat och tog ut pengar för att se om kortet var avmagnetiserat. På Wal-Mart säger dem att de absolut inte har bytt system och samma människa, som för övrigt vet att jag är utbytesstudent, har varje gång kommit med svaret: "Sir, here in the states you need to have money on your account to use your debit card."
Självklart kan jag inte rå för att de inte längre accepterar mitt betalkort, mest troligt var det bara jag och min värdbror som använde oss av Maestro i hela staden. Den här kvinnan föreslog att jag skulle köpa ett förbetalt Wall-Mart betalkort under VISA vilket jag gjorde och och jag gick till Walmart's egen bank för att sätta in pengar där. På banken visade det sig att trots att jag är gammal nog kunde jag inte använda kortet därför jag inte har ett amerikanskt Social Security Number (personnummer). Så nu måste jag betala mellan 2-3 dollar extra för varenda kontantuttag jag gör på banken.
Att jag inte har ett amerikansk personnummer har även varit problem när jag velat gå på bio. Även fast de såg utifrån mitt svenska ID-kort att jag var 17 år och kunde se en film från 15 år så var de tvungen att ringa ett telefonsamtal för att släppa in mig.
En annan sak är att jag inte får köpa linser här utan ett amerikanskt recept. Jag har med mig mitt svenska där allting står skrivet på samma sätt som de amerikanska, enda skillnaden är att den är svensk. Till och med på internet måste du ha en ögonläkare som kontaktperson. Därför måste jag hosta fram mina dollar för att ta en tid hos en amerikansk ögonläkare som ska säga att jag fortfarande är i behov av linser och inte blivit botad under flygturen från Sverige.
Det sista är det som har oroat mig mest. För ungefär en månad sedan fick jag ett brev där det stod att jag skulle uteslutas från skolan för att jag saknade flertalet vaccinationer. Vilket jag också gjorde då min organisation här i USA av någon anledning inte hade gett alla papper eller underrättat mig om vilka papper de saknade som de ska göra. Detta var lätt löst då jag bara behövde leta upp mina papper. Det som var problemet är att enligt Texas lagar måste du vaccinera dig mot vattkoppor, eller ha skriftligt intyg om DATUM när du hade det. Jag hade vattkoppor när jag var 3-4 år och i Sverige behöver man inte gå til en läkare eller arkivera vilket datum man fick vattkoppor. Självklart blev man ju lite sur på mamma och pappa som inte tänkte på det för 14 år sedan när jag fick vattkoppor. "Jonathan kommer kanske vilja åka som utbytesstudent till USA, och bli placerad i Texas. Därför är det nog bäst om vi går till en läkare och arkiverar detta datum i enlighet med Texas lagbok."
Dock så måste jag säga att det hela löstes mycket smidigt med våran fantastiska skolsköterska Mrs. Howard. Det enda vi behövde göra var för mina föräldrar att bekräfta att jag haft vattkoppor och scanna in ett dokument så slapp jag betala dyra pengar för att ta en vaccination som inte täcks av min försäkring.
Ni får ursäkta om detta blev ett väldigt negativt inlägg. Överlag så trivs jag jättebra här och tiden har gått otroligt snabbt. Kan inte tänka mig den dagen jag måste lämna Atlanta och alla dess människor.
Sammanfattat kan man nog säga att jag känner mig mer eller mindre som en amerikan just nu. Största skillnaden är dock skillnaden mellan att vara medborgare och ha visum. I detta fall har till och med Walmart sina begränsningar. För det första så har jag använt mitt Maestro betalkort där i tre månader fram till förra veckan då det slutade fungera. Jag gick hem och kollade om jag hade pengar på kontot vilket jag hade, sedan åkte vi till en bankomat och tog ut pengar för att se om kortet var avmagnetiserat. På Wal-Mart säger dem att de absolut inte har bytt system och samma människa, som för övrigt vet att jag är utbytesstudent, har varje gång kommit med svaret: "Sir, here in the states you need to have money on your account to use your debit card."
Självklart kan jag inte rå för att de inte längre accepterar mitt betalkort, mest troligt var det bara jag och min värdbror som använde oss av Maestro i hela staden. Den här kvinnan föreslog att jag skulle köpa ett förbetalt Wall-Mart betalkort under VISA vilket jag gjorde och och jag gick till Walmart's egen bank för att sätta in pengar där. På banken visade det sig att trots att jag är gammal nog kunde jag inte använda kortet därför jag inte har ett amerikanskt Social Security Number (personnummer). Så nu måste jag betala mellan 2-3 dollar extra för varenda kontantuttag jag gör på banken.
Att jag inte har ett amerikansk personnummer har även varit problem när jag velat gå på bio. Även fast de såg utifrån mitt svenska ID-kort att jag var 17 år och kunde se en film från 15 år så var de tvungen att ringa ett telefonsamtal för att släppa in mig.
En annan sak är att jag inte får köpa linser här utan ett amerikanskt recept. Jag har med mig mitt svenska där allting står skrivet på samma sätt som de amerikanska, enda skillnaden är att den är svensk. Till och med på internet måste du ha en ögonläkare som kontaktperson. Därför måste jag hosta fram mina dollar för att ta en tid hos en amerikansk ögonläkare som ska säga att jag fortfarande är i behov av linser och inte blivit botad under flygturen från Sverige.
Det sista är det som har oroat mig mest. För ungefär en månad sedan fick jag ett brev där det stod att jag skulle uteslutas från skolan för att jag saknade flertalet vaccinationer. Vilket jag också gjorde då min organisation här i USA av någon anledning inte hade gett alla papper eller underrättat mig om vilka papper de saknade som de ska göra. Detta var lätt löst då jag bara behövde leta upp mina papper. Det som var problemet är att enligt Texas lagar måste du vaccinera dig mot vattkoppor, eller ha skriftligt intyg om DATUM när du hade det. Jag hade vattkoppor när jag var 3-4 år och i Sverige behöver man inte gå til en läkare eller arkivera vilket datum man fick vattkoppor. Självklart blev man ju lite sur på mamma och pappa som inte tänkte på det för 14 år sedan när jag fick vattkoppor. "Jonathan kommer kanske vilja åka som utbytesstudent till USA, och bli placerad i Texas. Därför är det nog bäst om vi går till en läkare och arkiverar detta datum i enlighet med Texas lagbok."
Dock så måste jag säga att det hela löstes mycket smidigt med våran fantastiska skolsköterska Mrs. Howard. Det enda vi behövde göra var för mina föräldrar att bekräfta att jag haft vattkoppor och scanna in ett dokument så slapp jag betala dyra pengar för att ta en vaccination som inte täcks av min försäkring.
Ni får ursäkta om detta blev ett väldigt negativt inlägg. Överlag så trivs jag jättebra här och tiden har gått otroligt snabbt. Kan inte tänka mig den dagen jag måste lämna Atlanta och alla dess människor.
måndag 24 oktober 2011
En liten uppdadering!
Okej förlåt mina vänner för att jag inte uppdaterat på år och dagar. Jag lovar att det från och med nu ska bli ändring. Min syster Victoria skickade ett meddelande med texten: "Nu har du varit tok för slö i två månader! Dags att uppdatera bloggen!" Jag håller med att det var allt för länge sedan, dock så hoppas jag att min summering av de här två månaderna fungerar som bevis på att jag inte varit lat.
För ungefär två månader åkte vi hela familjen Splawn/Lovell/Nilsson/Siever till Las Vegas från fredag till måndag. (En blixtvisit som känns som taget ur 21) Hur som helst så hann vi göra hur mycket som helst på de dagarna. Vi bodde på "The strip" på Wynn Hotel/Casino. Vårat hotellrum var på högsta våningen med en fantastisk utsikt över staden. Vi hann se bästa delarna av hela "the strip" och på kvällarna såg vi shower. På lördag "La Réve" Vilket var en helst otrolig show från skaparen av Cirque Du Soleil-shower. För ni utbytesstudenter som ska fara till Vegas så rekommenderar jag den showen.
På söndagen såg vi David Copperfield vilket var en ganska speciell upplevelse. Vi satt på första bänkraden och innan föreställningen kom hans assistent och frågade om det fanns några magiker i publiken. jag räckte upp min hand och han tog upp ett stort klistermärke format som en pil, skrev mitt stolsnummer på den med en tuschpenna och satte den på scenen pekandes på mig. Jag antar att det var för att Mr. Copperfield inte vill ha mig att hjälpa till på scenen, men jag tror dock att jag hade löst det problemet på ett mer diskret sätt. Annars var den showen bra, men man ser att han börjar bli gammal och han har inte samma energi på scenen nu så förut. Faktum är att han inte ens lär sig sina repliker utan läser från en monitor som är "diskret gömd" bakom publikens huvuden.
Las Vegas var den lata delen av dessa två månader. I skolan däremot har det varit mycket att göra. Varje morgon går den gula skolbussen 07.3o. Vi har 4 minuter mella varje klassperiod och ungefär 25 minuters lunch. Efter skolan springer jag med cross country-laget och jag är hemma mellan 4.30 och 6 på kvällen. Efter det så har jag oftast läxor efter det vilket har tagit upp mycket av min fritid jag är van att ha. Skolarbetet här är dock inte speciellt svårt, men det är helt klart mer arbete att göra vilket gör att det tar längre tid. En sak som är bra är att jag inte har lika mycket att göra nu som tidigare eftersom jag har valt bort fysik och tagit en lättare klass. Överlag är jag glad att jag gjort allt arbete i skolan då jag vid första betygssättningen har A i nästan alla ämnen inklusive Pre Advanced English vilket är en klass bara för seniors. Det enda ämnet jag har B i är statistik.
Nästan varenda helg har jag haft Cross Country tävlingar, vilket faktiskt är väldigt roligt. Jag är långt ifrån i toppen av laget. Fast jag har sänkt min tid med flera minuter och springer nu 5 km på runt 23 minuter vilket jag är väldigt nöjd över. Denna helg har vi distriktsmästerskapet där jag hoppas göra ännu bättre ifrån mig.
Så från och med nu ska jag bli bättre och skriva, och har ni inte sett det än så har jag lagt ut flera hundra bilder på facebook från mina äventyr här.
För ungefär två månader åkte vi hela familjen Splawn/Lovell/Nilsson/Siever till Las Vegas från fredag till måndag. (En blixtvisit som känns som taget ur 21) Hur som helst så hann vi göra hur mycket som helst på de dagarna. Vi bodde på "The strip" på Wynn Hotel/Casino. Vårat hotellrum var på högsta våningen med en fantastisk utsikt över staden. Vi hann se bästa delarna av hela "the strip" och på kvällarna såg vi shower. På lördag "La Réve" Vilket var en helst otrolig show från skaparen av Cirque Du Soleil-shower. För ni utbytesstudenter som ska fara till Vegas så rekommenderar jag den showen.
På söndagen såg vi David Copperfield vilket var en ganska speciell upplevelse. Vi satt på första bänkraden och innan föreställningen kom hans assistent och frågade om det fanns några magiker i publiken. jag räckte upp min hand och han tog upp ett stort klistermärke format som en pil, skrev mitt stolsnummer på den med en tuschpenna och satte den på scenen pekandes på mig. Jag antar att det var för att Mr. Copperfield inte vill ha mig att hjälpa till på scenen, men jag tror dock att jag hade löst det problemet på ett mer diskret sätt. Annars var den showen bra, men man ser att han börjar bli gammal och han har inte samma energi på scenen nu så förut. Faktum är att han inte ens lär sig sina repliker utan läser från en monitor som är "diskret gömd" bakom publikens huvuden.
Las Vegas var den lata delen av dessa två månader. I skolan däremot har det varit mycket att göra. Varje morgon går den gula skolbussen 07.3o. Vi har 4 minuter mella varje klassperiod och ungefär 25 minuters lunch. Efter skolan springer jag med cross country-laget och jag är hemma mellan 4.30 och 6 på kvällen. Efter det så har jag oftast läxor efter det vilket har tagit upp mycket av min fritid jag är van att ha. Skolarbetet här är dock inte speciellt svårt, men det är helt klart mer arbete att göra vilket gör att det tar längre tid. En sak som är bra är att jag inte har lika mycket att göra nu som tidigare eftersom jag har valt bort fysik och tagit en lättare klass. Överlag är jag glad att jag gjort allt arbete i skolan då jag vid första betygssättningen har A i nästan alla ämnen inklusive Pre Advanced English vilket är en klass bara för seniors. Det enda ämnet jag har B i är statistik.
Nästan varenda helg har jag haft Cross Country tävlingar, vilket faktiskt är väldigt roligt. Jag är långt ifrån i toppen av laget. Fast jag har sänkt min tid med flera minuter och springer nu 5 km på runt 23 minuter vilket jag är väldigt nöjd över. Denna helg har vi distriktsmästerskapet där jag hoppas göra ännu bättre ifrån mig.
Så från och med nu ska jag bli bättre och skriva, och har ni inte sett det än så har jag lagt ut flera hundra bilder på facebook från mina äventyr här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)