Idag har varit första gången på mycket länge som jag och min värdbror inte hade några läxor. Därför blir detta ett exklusivt blogginlägg om de roligaste frågorna jag och Chris har fått om Sverige/Tyskland. Som försvar till våra amerikanska vänner så kan man ju säga att de har lika mycket kunskap om specifika länder i Europa som de flesta svenskar har om specifika stater, vilket ofta är till storlek lika stort som de europeiska länderna.
Till er amerikaner som tar er tid till att översätta mina blogginlägg med hjälp av Google Translate. Ni behöver inte känna er dumma. Jag vet att ni har haft roligt åt mina frågor jag har ställt också. ;)
"Do you have showers?"
"Have ever heard about Facebook, Twitter or Google.?"
"Do you know what Internet is?"
"Do you use money were you come from?"
"Do you often see polar bears, or are they rare?"
"Do you have cars?"
"Do you call Sweden Switzerland in your language?"
"Do you drive on right side, left side, or both?"
"Do you have black people in Sweden/Germany?"
"X: Are you and Christian real brothers?
Jonathan: He is from Germany, and I am from Sweden?"
X: Okey, so are you real brothers?
"Do you know what a hamburger is?"
"Do you celebrate our Independece day in Sweden?"
"Is the legal age to drink alcohol really 12 in Germany?"
onsdag 26 oktober 2011
tisdag 25 oktober 2011
Då vet man att man inte är amerikan!
Idag har jag varit i staterna i 90 dagar. Jag kan säga att jag kommit in i systemet jag känner mig som en texasbo. Engelskan fungerar bra och det känns som ett mer naturligt språk för mig än vad svenska är i nuläget. Jag använder engelskan mer än när jag behöver göra det. Till exempel när jag skriver påminnelselappar, pratar med mig själv (händer tack och lov inte så ofta), och jag ser inte mina filmer jag hade med mig med endast svensk undertext för att det distraherar mig. Jag älskar Wal-Mart vilket för er som inte vet är en affärskedja som har exakt allt man kan tänka sig. T.ex. mat, hyrfilmer, apotek, kläder, cyklar, friörsalong, däckbyte och oljebyte på bilar, Tv apparater, datorer.... Och det bästa av allt är att de har öppet 24/7 :D
Sammanfattat kan man nog säga att jag känner mig mer eller mindre som en amerikan just nu. Största skillnaden är dock skillnaden mellan att vara medborgare och ha visum. I detta fall har till och med Walmart sina begränsningar. För det första så har jag använt mitt Maestro betalkort där i tre månader fram till förra veckan då det slutade fungera. Jag gick hem och kollade om jag hade pengar på kontot vilket jag hade, sedan åkte vi till en bankomat och tog ut pengar för att se om kortet var avmagnetiserat. På Wal-Mart säger dem att de absolut inte har bytt system och samma människa, som för övrigt vet att jag är utbytesstudent, har varje gång kommit med svaret: "Sir, here in the states you need to have money on your account to use your debit card."
Självklart kan jag inte rå för att de inte längre accepterar mitt betalkort, mest troligt var det bara jag och min värdbror som använde oss av Maestro i hela staden. Den här kvinnan föreslog att jag skulle köpa ett förbetalt Wall-Mart betalkort under VISA vilket jag gjorde och och jag gick till Walmart's egen bank för att sätta in pengar där. På banken visade det sig att trots att jag är gammal nog kunde jag inte använda kortet därför jag inte har ett amerikanskt Social Security Number (personnummer). Så nu måste jag betala mellan 2-3 dollar extra för varenda kontantuttag jag gör på banken.
Att jag inte har ett amerikansk personnummer har även varit problem när jag velat gå på bio. Även fast de såg utifrån mitt svenska ID-kort att jag var 17 år och kunde se en film från 15 år så var de tvungen att ringa ett telefonsamtal för att släppa in mig.
En annan sak är att jag inte får köpa linser här utan ett amerikanskt recept. Jag har med mig mitt svenska där allting står skrivet på samma sätt som de amerikanska, enda skillnaden är att den är svensk. Till och med på internet måste du ha en ögonläkare som kontaktperson. Därför måste jag hosta fram mina dollar för att ta en tid hos en amerikansk ögonläkare som ska säga att jag fortfarande är i behov av linser och inte blivit botad under flygturen från Sverige.
Det sista är det som har oroat mig mest. För ungefär en månad sedan fick jag ett brev där det stod att jag skulle uteslutas från skolan för att jag saknade flertalet vaccinationer. Vilket jag också gjorde då min organisation här i USA av någon anledning inte hade gett alla papper eller underrättat mig om vilka papper de saknade som de ska göra. Detta var lätt löst då jag bara behövde leta upp mina papper. Det som var problemet är att enligt Texas lagar måste du vaccinera dig mot vattkoppor, eller ha skriftligt intyg om DATUM när du hade det. Jag hade vattkoppor när jag var 3-4 år och i Sverige behöver man inte gå til en läkare eller arkivera vilket datum man fick vattkoppor. Självklart blev man ju lite sur på mamma och pappa som inte tänkte på det för 14 år sedan när jag fick vattkoppor. "Jonathan kommer kanske vilja åka som utbytesstudent till USA, och bli placerad i Texas. Därför är det nog bäst om vi går till en läkare och arkiverar detta datum i enlighet med Texas lagbok."
Dock så måste jag säga att det hela löstes mycket smidigt med våran fantastiska skolsköterska Mrs. Howard. Det enda vi behövde göra var för mina föräldrar att bekräfta att jag haft vattkoppor och scanna in ett dokument så slapp jag betala dyra pengar för att ta en vaccination som inte täcks av min försäkring.
Ni får ursäkta om detta blev ett väldigt negativt inlägg. Överlag så trivs jag jättebra här och tiden har gått otroligt snabbt. Kan inte tänka mig den dagen jag måste lämna Atlanta och alla dess människor.
Sammanfattat kan man nog säga att jag känner mig mer eller mindre som en amerikan just nu. Största skillnaden är dock skillnaden mellan att vara medborgare och ha visum. I detta fall har till och med Walmart sina begränsningar. För det första så har jag använt mitt Maestro betalkort där i tre månader fram till förra veckan då det slutade fungera. Jag gick hem och kollade om jag hade pengar på kontot vilket jag hade, sedan åkte vi till en bankomat och tog ut pengar för att se om kortet var avmagnetiserat. På Wal-Mart säger dem att de absolut inte har bytt system och samma människa, som för övrigt vet att jag är utbytesstudent, har varje gång kommit med svaret: "Sir, here in the states you need to have money on your account to use your debit card."
Självklart kan jag inte rå för att de inte längre accepterar mitt betalkort, mest troligt var det bara jag och min värdbror som använde oss av Maestro i hela staden. Den här kvinnan föreslog att jag skulle köpa ett förbetalt Wall-Mart betalkort under VISA vilket jag gjorde och och jag gick till Walmart's egen bank för att sätta in pengar där. På banken visade det sig att trots att jag är gammal nog kunde jag inte använda kortet därför jag inte har ett amerikanskt Social Security Number (personnummer). Så nu måste jag betala mellan 2-3 dollar extra för varenda kontantuttag jag gör på banken.
Att jag inte har ett amerikansk personnummer har även varit problem när jag velat gå på bio. Även fast de såg utifrån mitt svenska ID-kort att jag var 17 år och kunde se en film från 15 år så var de tvungen att ringa ett telefonsamtal för att släppa in mig.
En annan sak är att jag inte får köpa linser här utan ett amerikanskt recept. Jag har med mig mitt svenska där allting står skrivet på samma sätt som de amerikanska, enda skillnaden är att den är svensk. Till och med på internet måste du ha en ögonläkare som kontaktperson. Därför måste jag hosta fram mina dollar för att ta en tid hos en amerikansk ögonläkare som ska säga att jag fortfarande är i behov av linser och inte blivit botad under flygturen från Sverige.
Det sista är det som har oroat mig mest. För ungefär en månad sedan fick jag ett brev där det stod att jag skulle uteslutas från skolan för att jag saknade flertalet vaccinationer. Vilket jag också gjorde då min organisation här i USA av någon anledning inte hade gett alla papper eller underrättat mig om vilka papper de saknade som de ska göra. Detta var lätt löst då jag bara behövde leta upp mina papper. Det som var problemet är att enligt Texas lagar måste du vaccinera dig mot vattkoppor, eller ha skriftligt intyg om DATUM när du hade det. Jag hade vattkoppor när jag var 3-4 år och i Sverige behöver man inte gå til en läkare eller arkivera vilket datum man fick vattkoppor. Självklart blev man ju lite sur på mamma och pappa som inte tänkte på det för 14 år sedan när jag fick vattkoppor. "Jonathan kommer kanske vilja åka som utbytesstudent till USA, och bli placerad i Texas. Därför är det nog bäst om vi går till en läkare och arkiverar detta datum i enlighet med Texas lagbok."
Dock så måste jag säga att det hela löstes mycket smidigt med våran fantastiska skolsköterska Mrs. Howard. Det enda vi behövde göra var för mina föräldrar att bekräfta att jag haft vattkoppor och scanna in ett dokument så slapp jag betala dyra pengar för att ta en vaccination som inte täcks av min försäkring.
Ni får ursäkta om detta blev ett väldigt negativt inlägg. Överlag så trivs jag jättebra här och tiden har gått otroligt snabbt. Kan inte tänka mig den dagen jag måste lämna Atlanta och alla dess människor.
måndag 24 oktober 2011
En liten uppdadering!
Okej förlåt mina vänner för att jag inte uppdaterat på år och dagar. Jag lovar att det från och med nu ska bli ändring. Min syster Victoria skickade ett meddelande med texten: "Nu har du varit tok för slö i två månader! Dags att uppdatera bloggen!" Jag håller med att det var allt för länge sedan, dock så hoppas jag att min summering av de här två månaderna fungerar som bevis på att jag inte varit lat.
För ungefär två månader åkte vi hela familjen Splawn/Lovell/Nilsson/Siever till Las Vegas från fredag till måndag. (En blixtvisit som känns som taget ur 21) Hur som helst så hann vi göra hur mycket som helst på de dagarna. Vi bodde på "The strip" på Wynn Hotel/Casino. Vårat hotellrum var på högsta våningen med en fantastisk utsikt över staden. Vi hann se bästa delarna av hela "the strip" och på kvällarna såg vi shower. På lördag "La Réve" Vilket var en helst otrolig show från skaparen av Cirque Du Soleil-shower. För ni utbytesstudenter som ska fara till Vegas så rekommenderar jag den showen.
På söndagen såg vi David Copperfield vilket var en ganska speciell upplevelse. Vi satt på första bänkraden och innan föreställningen kom hans assistent och frågade om det fanns några magiker i publiken. jag räckte upp min hand och han tog upp ett stort klistermärke format som en pil, skrev mitt stolsnummer på den med en tuschpenna och satte den på scenen pekandes på mig. Jag antar att det var för att Mr. Copperfield inte vill ha mig att hjälpa till på scenen, men jag tror dock att jag hade löst det problemet på ett mer diskret sätt. Annars var den showen bra, men man ser att han börjar bli gammal och han har inte samma energi på scenen nu så förut. Faktum är att han inte ens lär sig sina repliker utan läser från en monitor som är "diskret gömd" bakom publikens huvuden.
Las Vegas var den lata delen av dessa två månader. I skolan däremot har det varit mycket att göra. Varje morgon går den gula skolbussen 07.3o. Vi har 4 minuter mella varje klassperiod och ungefär 25 minuters lunch. Efter skolan springer jag med cross country-laget och jag är hemma mellan 4.30 och 6 på kvällen. Efter det så har jag oftast läxor efter det vilket har tagit upp mycket av min fritid jag är van att ha. Skolarbetet här är dock inte speciellt svårt, men det är helt klart mer arbete att göra vilket gör att det tar längre tid. En sak som är bra är att jag inte har lika mycket att göra nu som tidigare eftersom jag har valt bort fysik och tagit en lättare klass. Överlag är jag glad att jag gjort allt arbete i skolan då jag vid första betygssättningen har A i nästan alla ämnen inklusive Pre Advanced English vilket är en klass bara för seniors. Det enda ämnet jag har B i är statistik.
Nästan varenda helg har jag haft Cross Country tävlingar, vilket faktiskt är väldigt roligt. Jag är långt ifrån i toppen av laget. Fast jag har sänkt min tid med flera minuter och springer nu 5 km på runt 23 minuter vilket jag är väldigt nöjd över. Denna helg har vi distriktsmästerskapet där jag hoppas göra ännu bättre ifrån mig.
Så från och med nu ska jag bli bättre och skriva, och har ni inte sett det än så har jag lagt ut flera hundra bilder på facebook från mina äventyr här.
För ungefär två månader åkte vi hela familjen Splawn/Lovell/Nilsson/Siever till Las Vegas från fredag till måndag. (En blixtvisit som känns som taget ur 21) Hur som helst så hann vi göra hur mycket som helst på de dagarna. Vi bodde på "The strip" på Wynn Hotel/Casino. Vårat hotellrum var på högsta våningen med en fantastisk utsikt över staden. Vi hann se bästa delarna av hela "the strip" och på kvällarna såg vi shower. På lördag "La Réve" Vilket var en helst otrolig show från skaparen av Cirque Du Soleil-shower. För ni utbytesstudenter som ska fara till Vegas så rekommenderar jag den showen.
På söndagen såg vi David Copperfield vilket var en ganska speciell upplevelse. Vi satt på första bänkraden och innan föreställningen kom hans assistent och frågade om det fanns några magiker i publiken. jag räckte upp min hand och han tog upp ett stort klistermärke format som en pil, skrev mitt stolsnummer på den med en tuschpenna och satte den på scenen pekandes på mig. Jag antar att det var för att Mr. Copperfield inte vill ha mig att hjälpa till på scenen, men jag tror dock att jag hade löst det problemet på ett mer diskret sätt. Annars var den showen bra, men man ser att han börjar bli gammal och han har inte samma energi på scenen nu så förut. Faktum är att han inte ens lär sig sina repliker utan läser från en monitor som är "diskret gömd" bakom publikens huvuden.
Las Vegas var den lata delen av dessa två månader. I skolan däremot har det varit mycket att göra. Varje morgon går den gula skolbussen 07.3o. Vi har 4 minuter mella varje klassperiod och ungefär 25 minuters lunch. Efter skolan springer jag med cross country-laget och jag är hemma mellan 4.30 och 6 på kvällen. Efter det så har jag oftast läxor efter det vilket har tagit upp mycket av min fritid jag är van att ha. Skolarbetet här är dock inte speciellt svårt, men det är helt klart mer arbete att göra vilket gör att det tar längre tid. En sak som är bra är att jag inte har lika mycket att göra nu som tidigare eftersom jag har valt bort fysik och tagit en lättare klass. Överlag är jag glad att jag gjort allt arbete i skolan då jag vid första betygssättningen har A i nästan alla ämnen inklusive Pre Advanced English vilket är en klass bara för seniors. Det enda ämnet jag har B i är statistik.
Nästan varenda helg har jag haft Cross Country tävlingar, vilket faktiskt är väldigt roligt. Jag är långt ifrån i toppen av laget. Fast jag har sänkt min tid med flera minuter och springer nu 5 km på runt 23 minuter vilket jag är väldigt nöjd över. Denna helg har vi distriktsmästerskapet där jag hoppas göra ännu bättre ifrån mig.
Så från och med nu ska jag bli bättre och skriva, och har ni inte sett det än så har jag lagt ut flera hundra bilder på facebook från mina äventyr här.
torsdag 25 augusti 2011
Intensiva dagar
Under den senaste veckan har det hänt sjukt mycket här i Texas. Förra helgen åkte vi till Magic Springs, vilket är en nöjespark/vattenpark. Har aldrig åkt så många berg- och dalbanor i hela mitt liv, och jag är så stolt att jag åkte alla av dem. Det var dessutom inte så mycket folk så vi behövde inte köa så länge vilket var ett stort plus.
Sedan så har jag även börjat skolan på riktigt i måndags vilket var det sista steget i min början på utbytesåret. Dagen startade med att jag vaknade klockan 06.00. Trots att jag varit nervös över denna dag under lång tid kände jag mig inte alls nervös. Det kändes nästa som vilken skoldag som helst.
Eftersom jag inte hade valt ämnen var jag tvungen att åka till skolan innan klasserna började. Jag trodde att det skulle räcka med en timme vilket visade sig vara för lite då jag var tvungen att gå fram och tillbaka mellan olika kontor. Tillsut fick jag välja mina ämnen men tyvärr missade jag min första period och med hjälp av skolans rektor hittade jag tillslut till min första lektion.
Vid lunch kände jag att jag äntligen hade lärt mig det amerikanska skolsystemet och för första gången på dagen började jag faktiskt uppskatta High School. Att ha lektioner på engelska var inte så svårt som jag trodde, och dessutom finns det flera lärare som är väldigt bra.
Sedan så är jag även numer medlem i Atlanta High School Cross Country Team. Cross Country är att springa varje dag 4 miles (6,4 km) efter skogsvägar i 40-45 graders värme. Jag gillar det dock och de andra killarna i laget är riktigt schyssta. Kommer dock ta några månader innan jag är i så pass bra form så jag kan tävla.
En annan rolig sak som hände igår var att strömmen gick på hela skolan. Eftersom de hade lovat en tropisk storm fick vi inte gå någonstans utan vi fick sitta i ett kolsvart klassrum och vänta på att stormen skulle dra förbi. Efter ungefär 1 timme sa rektorn att alla som hade bil kunde åka hem. Tur som vi hade kunde jag och Chris åka hem med Haleigh. Vet inte vad vi hade gjort utan henne, hon har blivit som en syster till oss sedan första dagen vi kom hit.
Nu ikväll väntar mitt livs första LIVE American Football game. Första dagen jag kan säga att jag känner mig som en stolt Atlanta Rabbit. :D
Eftersom jag inte hade valt ämnen var jag tvungen att åka till skolan innan klasserna började. Jag trodde att det skulle räcka med en timme vilket visade sig vara för lite då jag var tvungen att gå fram och tillbaka mellan olika kontor. Tillsut fick jag välja mina ämnen men tyvärr missade jag min första period och med hjälp av skolans rektor hittade jag tillslut till min första lektion.
Vid lunch kände jag att jag äntligen hade lärt mig det amerikanska skolsystemet och för första gången på dagen började jag faktiskt uppskatta High School. Att ha lektioner på engelska var inte så svårt som jag trodde, och dessutom finns det flera lärare som är väldigt bra.
Sedan så är jag även numer medlem i Atlanta High School Cross Country Team. Cross Country är att springa varje dag 4 miles (6,4 km) efter skogsvägar i 40-45 graders värme. Jag gillar det dock och de andra killarna i laget är riktigt schyssta. Kommer dock ta några månader innan jag är i så pass bra form så jag kan tävla.
En annan rolig sak som hände igår var att strömmen gick på hela skolan. Eftersom de hade lovat en tropisk storm fick vi inte gå någonstans utan vi fick sitta i ett kolsvart klassrum och vänta på att stormen skulle dra förbi. Efter ungefär 1 timme sa rektorn att alla som hade bil kunde åka hem. Tur som vi hade kunde jag och Chris åka hem med Haleigh. Vet inte vad vi hade gjort utan henne, hon har blivit som en syster till oss sedan första dagen vi kom hit.
Nu ikväll väntar mitt livs första LIVE American Football game. Första dagen jag kan säga att jag känner mig som en stolt Atlanta Rabbit. :D
torsdag 18 augusti 2011
Lugn vecka
Denna vecka har faktiskt varit den första veckan som faktiskt varit ganska lugn. För första gången kan jag faktiskt säga att min semester precis har slutat och den amerikanska livstilen har blivit vardag. Något som blir mer verkligt på måndag då jag har min första skoldag och mitt utbytesår börjar.
När man bara är hemma utan att göra något speciellt blir det även att att man börjar tänka på vad alla gör hemma i Sverige och man börjar längta hem. Den värsta dagen har hittills varit i måndags då jag pratade med familjen. Min värdfamilj tyckte då att vi skulle hitta på något vilket vi också gjorde. Vi tog finbilen till Texarkana för att äta på en äkta Texas Steakhouse. Helt klart något av det bästa köttet jag ätit på väldigt länge. Älskar även Texasstilen med cowboyhattar och revolvrar på väggarna, och jordnötsskal på golvet.
Efter maten åkte vi och såg på Final Destination 5 vilket var helt sjukt bra. I alla fall de sköna sittsplatserna och ett bra ljud. Filmen däremot var väl sådär. Den handlar om ett gäng ungdomar som överlever en olycka de inte skulle överleva. sedan jagar döden dem och dödar en efter en. Ett koncept som är ganska uttjatat tio år efter den första filmen. Dock så måste jag säga att den här filmen var bättre än många andra bara för att den var i 3D. Har faktiskt väntat på en film där man får ducka för flygande saker utöver det djup dagens 3D filmer endast innehåller.
Hur som helst så har det denna vecka slagit mig att jag kommer längta hem till familjen och vännerna. Fast bara därför kommer jag njuta ännu mer av detta år och tänka att när jag kommer hem igen kommer allt vara som när jag lämnade förutom en stor förändring.... Att ICA Kvantum har öppnat.
När man bara är hemma utan att göra något speciellt blir det även att att man börjar tänka på vad alla gör hemma i Sverige och man börjar längta hem. Den värsta dagen har hittills varit i måndags då jag pratade med familjen. Min värdfamilj tyckte då att vi skulle hitta på något vilket vi också gjorde. Vi tog finbilen till Texarkana för att äta på en äkta Texas Steakhouse. Helt klart något av det bästa köttet jag ätit på väldigt länge. Älskar även Texasstilen med cowboyhattar och revolvrar på väggarna, och jordnötsskal på golvet.
Efter maten åkte vi och såg på Final Destination 5 vilket var helt sjukt bra. I alla fall de sköna sittsplatserna och ett bra ljud. Filmen däremot var väl sådär. Den handlar om ett gäng ungdomar som överlever en olycka de inte skulle överleva. sedan jagar döden dem och dödar en efter en. Ett koncept som är ganska uttjatat tio år efter den första filmen. Dock så måste jag säga att den här filmen var bättre än många andra bara för att den var i 3D. Har faktiskt väntat på en film där man får ducka för flygande saker utöver det djup dagens 3D filmer endast innehåller.
Hur som helst så har det denna vecka slagit mig att jag kommer längta hem till familjen och vännerna. Fast bara därför kommer jag njuta ännu mer av detta år och tänka att när jag kommer hem igen kommer allt vara som när jag lämnade förutom en stor förändring.... Att ICA Kvantum har öppnat.
söndag 14 augusti 2011
Six Flag Hurricane Harbor
I går blev vi väckta klockan 6 på morgonen för att åka på en tretimmars roadtrip till Dallas och vattenparken Hurricane Harbor. Dallas är en av de tio största städerna i USA och detta var första gången jag fick se själva staden och inte bara flygplatsen som jag mellanlandade på.
Vi kom fram till parken precis innan de öppnade och därför blev det inte så mycket köande innan de tusentals massorna började att komma. Dessutom var detta första dagen på över en månad det regnade i texas vilket gjorde att det inte var så mycket folk som det brukade. Hur som helst så fick vi köa ungefär 30 minuter till alla attraktionerna. Vilket var ganska okej då de flesta attraktioner var ganska långa, och de attraktionerna som var över på några sekunder kompenserades med vertikala stup istället. Helt klart nummer ett på listan över de bästa vattenparker jag har varit på. En lista som dock inte är så lång än.
Nästa helg blir det mest troligt att åka till Arkansas till en annan vattenpark/nöjesfält och i början av september ska vi åka till Las Vegas och fira min värdpappas födelsedag. Något som var en överaskning fram tills igår då min värdfamilj inte kunde hålla sig längre. Dock så ska jag på förfrågan försöka uppdatera bloggen oftare.
torsdag 11 augusti 2011
Kajaktur och School Registration
Sedan förra inlägget har det hänt sjukt mycket här. Förra lördagen åkte vi till en flod i Oklahoma för att paddla kajak. Mina förväntningar var att paddla en halvtimme nerför en stillsam flod och titta på fiskar. Tack och lov hade jag fel. Kajakturen tog ungefär 3 timmar och det var faktiskt ganska svårt. Eftersom det inte regnat här på ett bra tag var vattennivån ganska låg så hela floden var täckt av uppstickande stenar. På vissa ställen forsade vattnet fram ganska snabbt så det gällde att vara snabb med att manövrera kajaken för att inte krocka med stenar, tippa omkull eller bli fast. Vi paddlade till och med ner för ett vattenfall vilket jag tyckte var det bästa. Dock var det inte ett speciellt stort vattenfall som dessutom var mindre nu eftersom det var mindre vatten i floden. Hur som helst så överlevde vi och jag hoppas vi kan göra det igen.
Vi har även varit och hälsat på min värdpappas pappa som äger en musikaffär. Han hade flera hundra instrument och en del av dem var ganska unika. Vad sägs om toasitsbasen på bilden nedan? Innan vi åkte därifrån gav mina värdföräldrar var sin gitarr till mig och Chris vilket var en välkomstpresent från dem. Så jag har redan ett perfekt minne från detta året.
Vi har även varit och hälsat på min värdpappas pappa som äger en musikaffär. Han hade flera hundra instrument och en del av dem var ganska unika. Vad sägs om toasitsbasen på bilden nedan? Innan vi åkte därifrån gav mina värdföräldrar var sin gitarr till mig och Chris vilket var en välkomstpresent från dem. Så jag har redan ett perfekt minne från detta året.
Idag har jag och Chris alltså haft vår första dag i skolan. Vilket gick ut på att skriva under sjukt många blanketter och hälsa på rektorn. Jag tycker det var ganska konstigt då i princip alla tydligen visste vilka vi var och började viska när man gick förbi. Det syns tydligen jättetydligt när man är en utbytesstudent. Eller kanske det har något att göra med våra europeiska kläder. Efter vi fyllt i våra papper gick vi till skolsystern där vi fick vänta i en kö med andra studenter. När vi var först i kön fick vi signera några fler blanketter innan jag fick ggå in till systern där man tydligen skulle göra drogtest. Detta var vad ett av dessa papper handlade om. Denna sjuksyster var nog den enda som inte visste om oss så hon pratade jättefort och var väldigt svår att förstå. När hon gett sina instruktioner om vad jag skulle göra och förstod att jag inte hade hängt med bad hon mig att tömma allt från mina fickor och frågade vad jag hette. Jag presenterade mig som utbytesstudent och hon tog instruktionerna en gång till fast denna gång väldigt långsamt. När jag gett dem drogtestet så fick vi våra valbara kurser vilket vi ska välja nästa vecka. Alltså första lektionen om ungefär två veckor.
torsdag 4 augusti 2011
In the states!
Har haft ganska fullt upp så jag får ursäkta för uppehållet. Hur som helst så gick flyget från Luleå klockan 06.00 på morgonen. Väl framme på Arlanda mötte jag den svenska delen av min avresegrupp. Vårt flyg därifrån gick 10.30. Flygresan tog ungefär 8 timmar och när vi var framme åkte vi till hotellet vi skulle bo på. Faktiskt ett ganska fint hotell i New Jersey 10 minuter från flygplatsen. Lördag och söndag hade vi sightseeing i New York där vi i princip såg allting i hela NY, Manhattan, Little Italy, Chinatown, Ground zero, Brooklyn, Statue of Liberty och Times Square. På eftermiddagarna hade vi även tid att shoppa. Helt klart två helt grymma dagar med ett gäng underbara utbytesstudenter. Bilden nedan är på hela gruppen från den bästa utsikten i hela Brooklyn över Manhattan.
På söndagen var det dags att åka till våra värdfamiljer. Jag var tvungen att kliva upp klockan 04.00 för att åka till flygplatsen. Först flög jag till Dallas tillsammans med en student från Norge och efter det så flög jag till Texarkana. Detta var med ett propellerplan som lät mer än NextJets, och dessutom var det väldigt skakig flygtur. Faktiskt första gången jag sett passagerare faktiskt bli riktigt rädda. Hur som helst träffade jag två trevliga kvinnor på planet som lärde mig om Texas. När vi landade var jag faktiskt ganska nervös. Först på flygplatsen var ingen där och hämtade mig. Det tog i och för sig bara fem minuter innan Stephen kom in på flygplatsen med ett stort leende på läpparna. Att vara orolig visade sig helt onödigt och vi får och åt på Taco Bell och sedan följde jag honom att jobba vilket var som en roadtrip för mig då han kör mycket bil. Den dagen fick jag se 5 stater, Jag vaknade upp i New Jersey/New York for och jobbade i Arkansas och Louisiana och somnade slutligen i Texas. Just nu väntar jag på att min värdbrorsa Chris, som är utbytesstudent från Tyskland, ska komma.
torsdag 28 juli 2011
Då kom dagen!
Ligger nu i sängen på vårt hotellrum i Luleå och tittar på ett Family Guy avsnitt. Tror inte jag kommer sova så mycket i natt. Snart är det nämligen den 29 juli, den dagen jag har väntat på i nästan ett år. Klockan 04.00 ringer klockan, kl. 06.00 går flyget till Arlanda, och 10.25 (tror jag) flyger jag till New York.
De senaste dagarna har varit ganska jobbiga. Förutom dygnet runt packning så har det blivit väldigt många avsked. Något som självklart är jobbigt när man ska vara borta i nästan ett helt år. Ändå har det varit en jätterolig vecka. I tisdags hade jag "Hej då-middag" för min närmaste släkt. Otur som vi hade blev det strömmavbrott under 7 timmar i princip hela norrbotten vilket gjorde att vi var tvungna att grilla maten istället, vilket blev lika gott. I onsdags var jag och åt lunch med Anna-Lotta, Annie och Nathalie. Senare var jag och fikade med Erica och på kvällen åkte jag upp på Dundret med syster Victoria. I morse åkte vi först till Farfar i Morjärv och sa hej då. För ett tag sedan var jag och tog en bastu, och nu ligger jag på hotellrummet med 40-grader resfeber och kan inte sova.
Jag lovar att jag ska uppdatera så mycket jag hinner där borta. Nu i början blir det nog inte så mycket, men så fort jag är i Atlanta hör ni från mig. Ni som inte har mig på Skype så heter jag "jonathan-nilsson5"
De senaste dagarna har varit ganska jobbiga. Förutom dygnet runt packning så har det blivit väldigt många avsked. Något som självklart är jobbigt när man ska vara borta i nästan ett helt år. Ändå har det varit en jätterolig vecka. I tisdags hade jag "Hej då-middag" för min närmaste släkt. Otur som vi hade blev det strömmavbrott under 7 timmar i princip hela norrbotten vilket gjorde att vi var tvungna att grilla maten istället, vilket blev lika gott. I onsdags var jag och åt lunch med Anna-Lotta, Annie och Nathalie. Senare var jag och fikade med Erica och på kvällen åkte jag upp på Dundret med syster Victoria. I morse åkte vi först till Farfar i Morjärv och sa hej då. För ett tag sedan var jag och tog en bastu, och nu ligger jag på hotellrummet med 40-grader resfeber och kan inte sova.
Jag lovar att jag ska uppdatera så mycket jag hinner där borta. Nu i början blir det nog inte så mycket, men så fort jag är i Atlanta hör ni från mig. Ni som inte har mig på Skype så heter jag "jonathan-nilsson5"
tisdag 12 juli 2011
Visum och Exploriusträff
Har idag varit och hämtat mitt visum. Så sjukt skönt att jag inte har någonting kvar att göra. Trots det känns det lite konstigt. Det sista året har man hela tiden haft något papper och skriva under och skicka in, och man har varit avundsjuk på de utbytesstudenter som gjort klart allt och åkt för länge sedan. Nu har de kommit hem och det är dags för mig att åka. Har inte riktigt hunnit fatta det än...
Min visumansökan gick smidigt trots det fruktansvärt osmidiga systemet för oss som bor 110 mil ifrån Stockholm. Förra torsdagen skulle jag ha min visumintervju på Amerikanska ambassaden klockan 10.30. Jag beställde Taxi och det visade sig att chauffören var från USA. Han pratade om hans uppväxt och vad han tyckte jag skulle göra i USA.
När jag kom fram till ambassaden var kön utanför grindarna kanske 100 meter lång. Att ställa sig sist i den kändes inte jätteroligt och dessutom var det typ 35 grader varmt. I kön träffade jag en kille från Göteborg som skulle studera på college och spela fotboll.
Det tog ungefär en och en halv timme innan jag fick komma in i det första huset där säkerhetsgenomgången fanns. Det var typ som på en flygplats. De röntgade sakerna, man fick gå igenom en metalldetektor och mobiltelefon och andra elprylar var tvungen att lämnas in. När de var säkra på att jag inte var livsfarlig så fick jag slutligen gå in i själva ambassadbyggnaden. Där fick man ta en nummerlapp och sedan sitta i 45 minuter innan man fick lämna sina papper. Sedan sitta i 1 timme innan de ropade upp ens namn och man fick gå till ett annat fönster där själva "intervjun" skulle vara. Mannen som satt där frågade vars jag bodde och sedan vars jag skulle innan han började prata hockey och fotboll med mig. Sedan sa han att visumet skulle komma inom några dagar och önskade mig en trevlig dag. Hela "intervjun" kändes lite onödig men han var ju trevlig i alla fall.
Senare på kvällen hade vi utbytesträff med andra studenter från Explorius. Först hade vi picknick i Humlegården, sedan gick vi på ett café innan vi gick till stadshuset. Jättehärligt gäng som jag hoppas kommer kunna ha kontakt med under året.
Helt sjukt att det bara är 18 dagar kvar. Känns som man nyss man satt och var nervös på intagningsintervjun.
Min visumansökan gick smidigt trots det fruktansvärt osmidiga systemet för oss som bor 110 mil ifrån Stockholm. Förra torsdagen skulle jag ha min visumintervju på Amerikanska ambassaden klockan 10.30. Jag beställde Taxi och det visade sig att chauffören var från USA. Han pratade om hans uppväxt och vad han tyckte jag skulle göra i USA.
När jag kom fram till ambassaden var kön utanför grindarna kanske 100 meter lång. Att ställa sig sist i den kändes inte jätteroligt och dessutom var det typ 35 grader varmt. I kön träffade jag en kille från Göteborg som skulle studera på college och spela fotboll.
Det tog ungefär en och en halv timme innan jag fick komma in i det första huset där säkerhetsgenomgången fanns. Det var typ som på en flygplats. De röntgade sakerna, man fick gå igenom en metalldetektor och mobiltelefon och andra elprylar var tvungen att lämnas in. När de var säkra på att jag inte var livsfarlig så fick jag slutligen gå in i själva ambassadbyggnaden. Där fick man ta en nummerlapp och sedan sitta i 45 minuter innan man fick lämna sina papper. Sedan sitta i 1 timme innan de ropade upp ens namn och man fick gå till ett annat fönster där själva "intervjun" skulle vara. Mannen som satt där frågade vars jag bodde och sedan vars jag skulle innan han började prata hockey och fotboll med mig. Sedan sa han att visumet skulle komma inom några dagar och önskade mig en trevlig dag. Hela "intervjun" kändes lite onödig men han var ju trevlig i alla fall.
Senare på kvällen hade vi utbytesträff med andra studenter från Explorius. Först hade vi picknick i Humlegården, sedan gick vi på ett café innan vi gick till stadshuset. Jättehärligt gäng som jag hoppas kommer kunna ha kontakt med under året.
Helt sjukt att det bara är 18 dagar kvar. Känns som man nyss man satt och var nervös på intagningsintervjun.
Amerikanska ambassaden
Exploriusträff
onsdag 6 juli 2011
Stockholm
Har precis checkat in på hotellet innan jag och morsan ska bege oss på stan. Planen för dagen är att shoppa allt nödvändigt jag behöver till USA och umgås med Gustav som också är i Stockholm. Imorgon väntar visumintervju på Amerikanska ambassaden och ev. även middag med andra utbytesstudenter från Explorius. På fredag hoppas jag det bara blir att ta det lugnt, om det nu ens går i den här staden.
Jag har typ inte sovit en blund i natt så jag får en känsla av att det blir i säng tidigt. Jag hoppades att jag skulle få sova lite på flyget vilket var helt fel. Dum som jag var satte jag mig precis bredvid propellern som låter som fan på NextJets flyg som är det enda flygbolaget på Gällivare-Arlanda. Det här med jetmotorer har inte kommit till Norrbotten än och eftersom det blir några sådana resor nu på kort varsel så kommer jag säkert få bullerskada.
Hur som helst är vädret jättefint här nere och nu ska jag, morsan och Gustav gå och käka lunch. Efter imorgon är allt klart inför mitt utbytesår. För att fira detta slänger jag in den här bloggens första bild. Detta på vårt lilla men mysiga hotellrum med utsikt över en... betongvägg!
Jag har typ inte sovit en blund i natt så jag får en känsla av att det blir i säng tidigt. Jag hoppades att jag skulle få sova lite på flyget vilket var helt fel. Dum som jag var satte jag mig precis bredvid propellern som låter som fan på NextJets flyg som är det enda flygbolaget på Gällivare-Arlanda. Det här med jetmotorer har inte kommit till Norrbotten än och eftersom det blir några sådana resor nu på kort varsel så kommer jag säkert få bullerskada.
Hur som helst är vädret jättefint här nere och nu ska jag, morsan och Gustav gå och käka lunch. Efter imorgon är allt klart inför mitt utbytesår. För att fira detta slänger jag in den här bloggens första bild. Detta på vårt lilla men mysiga hotellrum med utsikt över en... betongvägg!
måndag 27 juni 2011
Jag ser ett slut på min början...
Äntligen börjar jag se ett slut på alla förberedelser, och idag var första gången jag faktiskt kände att det faktiskt är riktigt nära. Idag bestämde jag mig för att göra bort de sista sakerna som måste göras innan jag åker. Först gick jag in på Skattemyndigheten och tog ett personbevis med alla relationer på engelska som jag måste ha inför min ambassadintervju. Sedan åkte jag till banken och betalade de sista avgifterna, beställde ett nytt ID-kort och hörde med dem om vilket betalkort jag ska ha. Mest troligt får jag ha kvar mitt Maestro-kort eftersom jag är för ung för att få ett VISA-kort. Jag är lite rädd att mitt Maestro kort inte fungerar i alla bankuttag, och eftersom jag kommer att bo i en ganska liten stad så kanske det blir problem. De på banken lovade att de skulle kolla upp om det fungerar överallt för att jag ska slippa att åka till Texarkana, som är grannstaden till Atlanta, när jag behöver pengar. Nåväl, det löser sig säket...
söndag 26 juni 2011
Jag håller vad jag lovar...
Ända sedan jag på allvar började förbereda mig för att bli utbytesstudent lovade jag mina vänner att starta en blogg så fort som möjligt. Detta var för ungefär 10 månader sen så kanske är det inte så fort av mig. Hur som helst har jag nu ganska precis en månad kvar i Sverige innan min avresa den 29 juli, och för att kunna gottgöra er som tyckte jag skulle starta bloggen för länge sedan hade jag tänkt göra en sammanfattning om vad jag gjort de här 10 månaderna.
Det var alltså i augusti 2010 som jag började att fundera på att bli utbytesstudent. I min ensamhet började jag leta organisationer som jag kunde tänka mig med att söka till. Ganska snart försvann dock mina planer på att bli utbytesstudent då jag tyckte att jag hade allt för många planer för mitt liv och inte ville gå ett extra år på gymnasiet. I början av september kom mina tankar tillbaka efter att jag hade fått hem en katalog från en utbytesorganisation. Den här gången återupptog jag mitt sökande efter en organisation och slutligen fastnade jag för ett företag som heter Explorius. Samma kväll skickade jag in min intresseanmälan och pratade med morsan och farsan för första gången om mina planer.
Det tog bara två dagar så ringde en representant från Explorius och sa att hon ville komma på en intervju hemma hos oss redan tre dagar senare. Jag hade inte förväntat mig att de skulle höra av sig så snabbt. Vilket jag tror var bra då jag inte hann fundera så mycket. Hur som helst var jag jättenervös innan intervjun. Något som var helt onödigt. AnnBritt, som hon hette, var jättetrevlig och dessutom gammal vän med min mamma. Själva intervjun var över på en halvtimme och sedan satt vi och pratade om USA och utbytesstudier väldigt lång tid efter det och efter någon timme till sa hon att hon skulle rekommendera mig till att bli preliminärt antagen.
Det var då som hela karusellen drog igång. Någon vecka senare fick jag brev av Explorius som sa att jag var preliminärt antagen. I oktober fick jag veta att min organisation i USA kommer vara Forte och jag började göra min "Student Application" och "Host Family Letter". Jag gjorde min obligatoriska läkarundersökning kring jul där de kollade allt möjligt. Typ vilka barnsjukdomar jag har haft och om jag har Tuberculos. Samtidigt påbörjade jag även mina vaccinationer. Något som jag inte är klar med än idag 9 månader efteråt. Jag har fått göra ett så kallat SLEP engelska test och i maj var vi på informationsmöte i Umeå där jag för första gången fick träffa andra utbytesstudenter från Norrbotten som också ska till USA (Förutom Gällivare-studenterna.) Där fick jag veta att flera stycken hade fått sin placering samtidigt som jag, och många andra, varje dag väntade på att få det efterlängtade telefonsamtalet.
Efter det har det varit ganska lugnt fram till nu i början av juni då det blev dags för visumansökan. Då kände jag mig ganska less på allt pappersarbete och det blev liggande fram till för ungefär två veckor sedan. Jag blev väckt på förmiddagen av ett telefonsamtal. Jag såg att det var från Explorius och jag förstod att min väntan var över. De sa att jag hade fått min placering i staden Atlanta i Texas. Samma kväll fick jag även ett mail av min värdfamilj. Jag gjorde klart min visumansökan, vilket var ganska underligt då jag förutom massa information om mig och min familj fick svara på massa Ja/Nej-frågor om typ jag hade planer på att utföra något terroristattentat i USA, eller om jag medverkat i folkmord. Sen så stod det att dessa frågor var sådana som "Kunde behöva en förklaring" Precis som om en terrorist skulle svara ja på dessa frågor. Hur som helst tror jag de förstår att jag är ganska oskyldig eftersom jag svarade nej på samtliga av dessa frågor.
Just nu så har jag bara en intervju på Amerikanska Ambassaden i Stockholm kvar innan det mesta är kvar. Jag har som sagt fått veta att min avresa till New York är redan den 29 juli vilket är den första resan. skolan börjar redan den 2 augusti vilket jag inte tror jag kommer hinna till då vi kommer vara i New York med våran studentgrupp i tre dagar innan jag åket till Texas.
Ser nu att det blev ett ganska långt första blogginlägg. Men detta är det jag har haft i huvudet under detta år. Det känns helt sjukt att det är så nära nu. Texas here I come...
Det var alltså i augusti 2010 som jag började att fundera på att bli utbytesstudent. I min ensamhet började jag leta organisationer som jag kunde tänka mig med att söka till. Ganska snart försvann dock mina planer på att bli utbytesstudent då jag tyckte att jag hade allt för många planer för mitt liv och inte ville gå ett extra år på gymnasiet. I början av september kom mina tankar tillbaka efter att jag hade fått hem en katalog från en utbytesorganisation. Den här gången återupptog jag mitt sökande efter en organisation och slutligen fastnade jag för ett företag som heter Explorius. Samma kväll skickade jag in min intresseanmälan och pratade med morsan och farsan för första gången om mina planer.
Det tog bara två dagar så ringde en representant från Explorius och sa att hon ville komma på en intervju hemma hos oss redan tre dagar senare. Jag hade inte förväntat mig att de skulle höra av sig så snabbt. Vilket jag tror var bra då jag inte hann fundera så mycket. Hur som helst var jag jättenervös innan intervjun. Något som var helt onödigt. AnnBritt, som hon hette, var jättetrevlig och dessutom gammal vän med min mamma. Själva intervjun var över på en halvtimme och sedan satt vi och pratade om USA och utbytesstudier väldigt lång tid efter det och efter någon timme till sa hon att hon skulle rekommendera mig till att bli preliminärt antagen.
Det var då som hela karusellen drog igång. Någon vecka senare fick jag brev av Explorius som sa att jag var preliminärt antagen. I oktober fick jag veta att min organisation i USA kommer vara Forte och jag började göra min "Student Application" och "Host Family Letter". Jag gjorde min obligatoriska läkarundersökning kring jul där de kollade allt möjligt. Typ vilka barnsjukdomar jag har haft och om jag har Tuberculos. Samtidigt påbörjade jag även mina vaccinationer. Något som jag inte är klar med än idag 9 månader efteråt. Jag har fått göra ett så kallat SLEP engelska test och i maj var vi på informationsmöte i Umeå där jag för första gången fick träffa andra utbytesstudenter från Norrbotten som också ska till USA (Förutom Gällivare-studenterna.) Där fick jag veta att flera stycken hade fått sin placering samtidigt som jag, och många andra, varje dag väntade på att få det efterlängtade telefonsamtalet.
Efter det har det varit ganska lugnt fram till nu i början av juni då det blev dags för visumansökan. Då kände jag mig ganska less på allt pappersarbete och det blev liggande fram till för ungefär två veckor sedan. Jag blev väckt på förmiddagen av ett telefonsamtal. Jag såg att det var från Explorius och jag förstod att min väntan var över. De sa att jag hade fått min placering i staden Atlanta i Texas. Samma kväll fick jag även ett mail av min värdfamilj. Jag gjorde klart min visumansökan, vilket var ganska underligt då jag förutom massa information om mig och min familj fick svara på massa Ja/Nej-frågor om typ jag hade planer på att utföra något terroristattentat i USA, eller om jag medverkat i folkmord. Sen så stod det att dessa frågor var sådana som "Kunde behöva en förklaring" Precis som om en terrorist skulle svara ja på dessa frågor. Hur som helst tror jag de förstår att jag är ganska oskyldig eftersom jag svarade nej på samtliga av dessa frågor.
Just nu så har jag bara en intervju på Amerikanska Ambassaden i Stockholm kvar innan det mesta är kvar. Jag har som sagt fått veta att min avresa till New York är redan den 29 juli vilket är den första resan. skolan börjar redan den 2 augusti vilket jag inte tror jag kommer hinna till då vi kommer vara i New York med våran studentgrupp i tre dagar innan jag åket till Texas.
Ser nu att det blev ett ganska långt första blogginlägg. Men detta är det jag har haft i huvudet under detta år. Det känns helt sjukt att det är så nära nu. Texas here I come...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)