Idag har jag varit i staterna i 90 dagar. Jag kan säga att jag kommit in i systemet jag känner mig som en texasbo. Engelskan fungerar bra och det känns som ett mer naturligt språk för mig än vad svenska är i nuläget. Jag använder engelskan mer än när jag behöver göra det. Till exempel när jag skriver påminnelselappar, pratar med mig själv (händer tack och lov inte så ofta), och jag ser inte mina filmer jag hade med mig med endast svensk undertext för att det distraherar mig. Jag älskar Wal-Mart vilket för er som inte vet är en affärskedja som har exakt allt man kan tänka sig. T.ex. mat, hyrfilmer, apotek, kläder, cyklar, friörsalong, däckbyte och oljebyte på bilar, Tv apparater, datorer.... Och det bästa av allt är att de har öppet 24/7 :D
Sammanfattat kan man nog säga att jag känner mig mer eller mindre som en amerikan just nu. Största skillnaden är dock skillnaden mellan att vara medborgare och ha visum. I detta fall har till och med Walmart sina begränsningar. För det första så har jag använt mitt Maestro betalkort där i tre månader fram till förra veckan då det slutade fungera. Jag gick hem och kollade om jag hade pengar på kontot vilket jag hade, sedan åkte vi till en bankomat och tog ut pengar för att se om kortet var avmagnetiserat. På Wal-Mart säger dem att de absolut inte har bytt system och samma människa, som för övrigt vet att jag är utbytesstudent, har varje gång kommit med svaret: "Sir, here in the states you need to have money on your account to use your debit card."
Självklart kan jag inte rå för att de inte längre accepterar mitt betalkort, mest troligt var det bara jag och min värdbror som använde oss av Maestro i hela staden. Den här kvinnan föreslog att jag skulle köpa ett förbetalt Wall-Mart betalkort under VISA vilket jag gjorde och och jag gick till Walmart's egen bank för att sätta in pengar där. På banken visade det sig att trots att jag är gammal nog kunde jag inte använda kortet därför jag inte har ett amerikanskt Social Security Number (personnummer). Så nu måste jag betala mellan 2-3 dollar extra för varenda kontantuttag jag gör på banken.
Att jag inte har ett amerikansk personnummer har även varit problem när jag velat gå på bio. Även fast de såg utifrån mitt svenska ID-kort att jag var 17 år och kunde se en film från 15 år så var de tvungen att ringa ett telefonsamtal för att släppa in mig.
En annan sak är att jag inte får köpa linser här utan ett amerikanskt recept. Jag har med mig mitt svenska där allting står skrivet på samma sätt som de amerikanska, enda skillnaden är att den är svensk. Till och med på internet måste du ha en ögonläkare som kontaktperson. Därför måste jag hosta fram mina dollar för att ta en tid hos en amerikansk ögonläkare som ska säga att jag fortfarande är i behov av linser och inte blivit botad under flygturen från Sverige.
Det sista är det som har oroat mig mest. För ungefär en månad sedan fick jag ett brev där det stod att jag skulle uteslutas från skolan för att jag saknade flertalet vaccinationer. Vilket jag också gjorde då min organisation här i USA av någon anledning inte hade gett alla papper eller underrättat mig om vilka papper de saknade som de ska göra. Detta var lätt löst då jag bara behövde leta upp mina papper. Det som var problemet är att enligt Texas lagar måste du vaccinera dig mot vattkoppor, eller ha skriftligt intyg om DATUM när du hade det. Jag hade vattkoppor när jag var 3-4 år och i Sverige behöver man inte gå til en läkare eller arkivera vilket datum man fick vattkoppor. Självklart blev man ju lite sur på mamma och pappa som inte tänkte på det för 14 år sedan när jag fick vattkoppor. "Jonathan kommer kanske vilja åka som utbytesstudent till USA, och bli placerad i Texas. Därför är det nog bäst om vi går till en läkare och arkiverar detta datum i enlighet med Texas lagbok."
Dock så måste jag säga att det hela löstes mycket smidigt med våran fantastiska skolsköterska Mrs. Howard. Det enda vi behövde göra var för mina föräldrar att bekräfta att jag haft vattkoppor och scanna in ett dokument så slapp jag betala dyra pengar för att ta en vaccination som inte täcks av min försäkring.
Ni får ursäkta om detta blev ett väldigt negativt inlägg. Överlag så trivs jag jättebra här och tiden har gått otroligt snabbt. Kan inte tänka mig den dagen jag måste lämna Atlanta och alla dess människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar