Idag har varit första gången på mycket länge som jag och min värdbror inte hade några läxor. Därför blir detta ett exklusivt blogginlägg om de roligaste frågorna jag och Chris har fått om Sverige/Tyskland. Som försvar till våra amerikanska vänner så kan man ju säga att de har lika mycket kunskap om specifika länder i Europa som de flesta svenskar har om specifika stater, vilket ofta är till storlek lika stort som de europeiska länderna.
Till er amerikaner som tar er tid till att översätta mina blogginlägg med hjälp av Google Translate. Ni behöver inte känna er dumma. Jag vet att ni har haft roligt åt mina frågor jag har ställt också. ;)
"Do you have showers?"
"Have ever heard about Facebook, Twitter or Google.?"
"Do you know what Internet is?"
"Do you use money were you come from?"
"Do you often see polar bears, or are they rare?"
"Do you have cars?"
"Do you call Sweden Switzerland in your language?"
"Do you drive on right side, left side, or both?"
"Do you have black people in Sweden/Germany?"
"X: Are you and Christian real brothers?
Jonathan: He is from Germany, and I am from Sweden?"
X: Okey, so are you real brothers?
"Do you know what a hamburger is?"
"Do you celebrate our Independece day in Sweden?"
"Is the legal age to drink alcohol really 12 in Germany?"
onsdag 26 oktober 2011
tisdag 25 oktober 2011
Då vet man att man inte är amerikan!
Idag har jag varit i staterna i 90 dagar. Jag kan säga att jag kommit in i systemet jag känner mig som en texasbo. Engelskan fungerar bra och det känns som ett mer naturligt språk för mig än vad svenska är i nuläget. Jag använder engelskan mer än när jag behöver göra det. Till exempel när jag skriver påminnelselappar, pratar med mig själv (händer tack och lov inte så ofta), och jag ser inte mina filmer jag hade med mig med endast svensk undertext för att det distraherar mig. Jag älskar Wal-Mart vilket för er som inte vet är en affärskedja som har exakt allt man kan tänka sig. T.ex. mat, hyrfilmer, apotek, kläder, cyklar, friörsalong, däckbyte och oljebyte på bilar, Tv apparater, datorer.... Och det bästa av allt är att de har öppet 24/7 :D
Sammanfattat kan man nog säga att jag känner mig mer eller mindre som en amerikan just nu. Största skillnaden är dock skillnaden mellan att vara medborgare och ha visum. I detta fall har till och med Walmart sina begränsningar. För det första så har jag använt mitt Maestro betalkort där i tre månader fram till förra veckan då det slutade fungera. Jag gick hem och kollade om jag hade pengar på kontot vilket jag hade, sedan åkte vi till en bankomat och tog ut pengar för att se om kortet var avmagnetiserat. På Wal-Mart säger dem att de absolut inte har bytt system och samma människa, som för övrigt vet att jag är utbytesstudent, har varje gång kommit med svaret: "Sir, here in the states you need to have money on your account to use your debit card."
Självklart kan jag inte rå för att de inte längre accepterar mitt betalkort, mest troligt var det bara jag och min värdbror som använde oss av Maestro i hela staden. Den här kvinnan föreslog att jag skulle köpa ett förbetalt Wall-Mart betalkort under VISA vilket jag gjorde och och jag gick till Walmart's egen bank för att sätta in pengar där. På banken visade det sig att trots att jag är gammal nog kunde jag inte använda kortet därför jag inte har ett amerikanskt Social Security Number (personnummer). Så nu måste jag betala mellan 2-3 dollar extra för varenda kontantuttag jag gör på banken.
Att jag inte har ett amerikansk personnummer har även varit problem när jag velat gå på bio. Även fast de såg utifrån mitt svenska ID-kort att jag var 17 år och kunde se en film från 15 år så var de tvungen att ringa ett telefonsamtal för att släppa in mig.
En annan sak är att jag inte får köpa linser här utan ett amerikanskt recept. Jag har med mig mitt svenska där allting står skrivet på samma sätt som de amerikanska, enda skillnaden är att den är svensk. Till och med på internet måste du ha en ögonläkare som kontaktperson. Därför måste jag hosta fram mina dollar för att ta en tid hos en amerikansk ögonläkare som ska säga att jag fortfarande är i behov av linser och inte blivit botad under flygturen från Sverige.
Det sista är det som har oroat mig mest. För ungefär en månad sedan fick jag ett brev där det stod att jag skulle uteslutas från skolan för att jag saknade flertalet vaccinationer. Vilket jag också gjorde då min organisation här i USA av någon anledning inte hade gett alla papper eller underrättat mig om vilka papper de saknade som de ska göra. Detta var lätt löst då jag bara behövde leta upp mina papper. Det som var problemet är att enligt Texas lagar måste du vaccinera dig mot vattkoppor, eller ha skriftligt intyg om DATUM när du hade det. Jag hade vattkoppor när jag var 3-4 år och i Sverige behöver man inte gå til en läkare eller arkivera vilket datum man fick vattkoppor. Självklart blev man ju lite sur på mamma och pappa som inte tänkte på det för 14 år sedan när jag fick vattkoppor. "Jonathan kommer kanske vilja åka som utbytesstudent till USA, och bli placerad i Texas. Därför är det nog bäst om vi går till en läkare och arkiverar detta datum i enlighet med Texas lagbok."
Dock så måste jag säga att det hela löstes mycket smidigt med våran fantastiska skolsköterska Mrs. Howard. Det enda vi behövde göra var för mina föräldrar att bekräfta att jag haft vattkoppor och scanna in ett dokument så slapp jag betala dyra pengar för att ta en vaccination som inte täcks av min försäkring.
Ni får ursäkta om detta blev ett väldigt negativt inlägg. Överlag så trivs jag jättebra här och tiden har gått otroligt snabbt. Kan inte tänka mig den dagen jag måste lämna Atlanta och alla dess människor.
Sammanfattat kan man nog säga att jag känner mig mer eller mindre som en amerikan just nu. Största skillnaden är dock skillnaden mellan att vara medborgare och ha visum. I detta fall har till och med Walmart sina begränsningar. För det första så har jag använt mitt Maestro betalkort där i tre månader fram till förra veckan då det slutade fungera. Jag gick hem och kollade om jag hade pengar på kontot vilket jag hade, sedan åkte vi till en bankomat och tog ut pengar för att se om kortet var avmagnetiserat. På Wal-Mart säger dem att de absolut inte har bytt system och samma människa, som för övrigt vet att jag är utbytesstudent, har varje gång kommit med svaret: "Sir, here in the states you need to have money on your account to use your debit card."
Självklart kan jag inte rå för att de inte längre accepterar mitt betalkort, mest troligt var det bara jag och min värdbror som använde oss av Maestro i hela staden. Den här kvinnan föreslog att jag skulle köpa ett förbetalt Wall-Mart betalkort under VISA vilket jag gjorde och och jag gick till Walmart's egen bank för att sätta in pengar där. På banken visade det sig att trots att jag är gammal nog kunde jag inte använda kortet därför jag inte har ett amerikanskt Social Security Number (personnummer). Så nu måste jag betala mellan 2-3 dollar extra för varenda kontantuttag jag gör på banken.
Att jag inte har ett amerikansk personnummer har även varit problem när jag velat gå på bio. Även fast de såg utifrån mitt svenska ID-kort att jag var 17 år och kunde se en film från 15 år så var de tvungen att ringa ett telefonsamtal för att släppa in mig.
En annan sak är att jag inte får köpa linser här utan ett amerikanskt recept. Jag har med mig mitt svenska där allting står skrivet på samma sätt som de amerikanska, enda skillnaden är att den är svensk. Till och med på internet måste du ha en ögonläkare som kontaktperson. Därför måste jag hosta fram mina dollar för att ta en tid hos en amerikansk ögonläkare som ska säga att jag fortfarande är i behov av linser och inte blivit botad under flygturen från Sverige.
Det sista är det som har oroat mig mest. För ungefär en månad sedan fick jag ett brev där det stod att jag skulle uteslutas från skolan för att jag saknade flertalet vaccinationer. Vilket jag också gjorde då min organisation här i USA av någon anledning inte hade gett alla papper eller underrättat mig om vilka papper de saknade som de ska göra. Detta var lätt löst då jag bara behövde leta upp mina papper. Det som var problemet är att enligt Texas lagar måste du vaccinera dig mot vattkoppor, eller ha skriftligt intyg om DATUM när du hade det. Jag hade vattkoppor när jag var 3-4 år och i Sverige behöver man inte gå til en läkare eller arkivera vilket datum man fick vattkoppor. Självklart blev man ju lite sur på mamma och pappa som inte tänkte på det för 14 år sedan när jag fick vattkoppor. "Jonathan kommer kanske vilja åka som utbytesstudent till USA, och bli placerad i Texas. Därför är det nog bäst om vi går till en läkare och arkiverar detta datum i enlighet med Texas lagbok."
Dock så måste jag säga att det hela löstes mycket smidigt med våran fantastiska skolsköterska Mrs. Howard. Det enda vi behövde göra var för mina föräldrar att bekräfta att jag haft vattkoppor och scanna in ett dokument så slapp jag betala dyra pengar för att ta en vaccination som inte täcks av min försäkring.
Ni får ursäkta om detta blev ett väldigt negativt inlägg. Överlag så trivs jag jättebra här och tiden har gått otroligt snabbt. Kan inte tänka mig den dagen jag måste lämna Atlanta och alla dess människor.
måndag 24 oktober 2011
En liten uppdadering!
Okej förlåt mina vänner för att jag inte uppdaterat på år och dagar. Jag lovar att det från och med nu ska bli ändring. Min syster Victoria skickade ett meddelande med texten: "Nu har du varit tok för slö i två månader! Dags att uppdatera bloggen!" Jag håller med att det var allt för länge sedan, dock så hoppas jag att min summering av de här två månaderna fungerar som bevis på att jag inte varit lat.
För ungefär två månader åkte vi hela familjen Splawn/Lovell/Nilsson/Siever till Las Vegas från fredag till måndag. (En blixtvisit som känns som taget ur 21) Hur som helst så hann vi göra hur mycket som helst på de dagarna. Vi bodde på "The strip" på Wynn Hotel/Casino. Vårat hotellrum var på högsta våningen med en fantastisk utsikt över staden. Vi hann se bästa delarna av hela "the strip" och på kvällarna såg vi shower. På lördag "La Réve" Vilket var en helst otrolig show från skaparen av Cirque Du Soleil-shower. För ni utbytesstudenter som ska fara till Vegas så rekommenderar jag den showen.
På söndagen såg vi David Copperfield vilket var en ganska speciell upplevelse. Vi satt på första bänkraden och innan föreställningen kom hans assistent och frågade om det fanns några magiker i publiken. jag räckte upp min hand och han tog upp ett stort klistermärke format som en pil, skrev mitt stolsnummer på den med en tuschpenna och satte den på scenen pekandes på mig. Jag antar att det var för att Mr. Copperfield inte vill ha mig att hjälpa till på scenen, men jag tror dock att jag hade löst det problemet på ett mer diskret sätt. Annars var den showen bra, men man ser att han börjar bli gammal och han har inte samma energi på scenen nu så förut. Faktum är att han inte ens lär sig sina repliker utan läser från en monitor som är "diskret gömd" bakom publikens huvuden.
Las Vegas var den lata delen av dessa två månader. I skolan däremot har det varit mycket att göra. Varje morgon går den gula skolbussen 07.3o. Vi har 4 minuter mella varje klassperiod och ungefär 25 minuters lunch. Efter skolan springer jag med cross country-laget och jag är hemma mellan 4.30 och 6 på kvällen. Efter det så har jag oftast läxor efter det vilket har tagit upp mycket av min fritid jag är van att ha. Skolarbetet här är dock inte speciellt svårt, men det är helt klart mer arbete att göra vilket gör att det tar längre tid. En sak som är bra är att jag inte har lika mycket att göra nu som tidigare eftersom jag har valt bort fysik och tagit en lättare klass. Överlag är jag glad att jag gjort allt arbete i skolan då jag vid första betygssättningen har A i nästan alla ämnen inklusive Pre Advanced English vilket är en klass bara för seniors. Det enda ämnet jag har B i är statistik.
Nästan varenda helg har jag haft Cross Country tävlingar, vilket faktiskt är väldigt roligt. Jag är långt ifrån i toppen av laget. Fast jag har sänkt min tid med flera minuter och springer nu 5 km på runt 23 minuter vilket jag är väldigt nöjd över. Denna helg har vi distriktsmästerskapet där jag hoppas göra ännu bättre ifrån mig.
Så från och med nu ska jag bli bättre och skriva, och har ni inte sett det än så har jag lagt ut flera hundra bilder på facebook från mina äventyr här.
För ungefär två månader åkte vi hela familjen Splawn/Lovell/Nilsson/Siever till Las Vegas från fredag till måndag. (En blixtvisit som känns som taget ur 21) Hur som helst så hann vi göra hur mycket som helst på de dagarna. Vi bodde på "The strip" på Wynn Hotel/Casino. Vårat hotellrum var på högsta våningen med en fantastisk utsikt över staden. Vi hann se bästa delarna av hela "the strip" och på kvällarna såg vi shower. På lördag "La Réve" Vilket var en helst otrolig show från skaparen av Cirque Du Soleil-shower. För ni utbytesstudenter som ska fara till Vegas så rekommenderar jag den showen.
På söndagen såg vi David Copperfield vilket var en ganska speciell upplevelse. Vi satt på första bänkraden och innan föreställningen kom hans assistent och frågade om det fanns några magiker i publiken. jag räckte upp min hand och han tog upp ett stort klistermärke format som en pil, skrev mitt stolsnummer på den med en tuschpenna och satte den på scenen pekandes på mig. Jag antar att det var för att Mr. Copperfield inte vill ha mig att hjälpa till på scenen, men jag tror dock att jag hade löst det problemet på ett mer diskret sätt. Annars var den showen bra, men man ser att han börjar bli gammal och han har inte samma energi på scenen nu så förut. Faktum är att han inte ens lär sig sina repliker utan läser från en monitor som är "diskret gömd" bakom publikens huvuden.
Las Vegas var den lata delen av dessa två månader. I skolan däremot har det varit mycket att göra. Varje morgon går den gula skolbussen 07.3o. Vi har 4 minuter mella varje klassperiod och ungefär 25 minuters lunch. Efter skolan springer jag med cross country-laget och jag är hemma mellan 4.30 och 6 på kvällen. Efter det så har jag oftast läxor efter det vilket har tagit upp mycket av min fritid jag är van att ha. Skolarbetet här är dock inte speciellt svårt, men det är helt klart mer arbete att göra vilket gör att det tar längre tid. En sak som är bra är att jag inte har lika mycket att göra nu som tidigare eftersom jag har valt bort fysik och tagit en lättare klass. Överlag är jag glad att jag gjort allt arbete i skolan då jag vid första betygssättningen har A i nästan alla ämnen inklusive Pre Advanced English vilket är en klass bara för seniors. Det enda ämnet jag har B i är statistik.
Nästan varenda helg har jag haft Cross Country tävlingar, vilket faktiskt är väldigt roligt. Jag är långt ifrån i toppen av laget. Fast jag har sänkt min tid med flera minuter och springer nu 5 km på runt 23 minuter vilket jag är väldigt nöjd över. Denna helg har vi distriktsmästerskapet där jag hoppas göra ännu bättre ifrån mig.
Så från och med nu ska jag bli bättre och skriva, och har ni inte sett det än så har jag lagt ut flera hundra bilder på facebook från mina äventyr här.
torsdag 25 augusti 2011
Intensiva dagar
Under den senaste veckan har det hänt sjukt mycket här i Texas. Förra helgen åkte vi till Magic Springs, vilket är en nöjespark/vattenpark. Har aldrig åkt så många berg- och dalbanor i hela mitt liv, och jag är så stolt att jag åkte alla av dem. Det var dessutom inte så mycket folk så vi behövde inte köa så länge vilket var ett stort plus.
Sedan så har jag även börjat skolan på riktigt i måndags vilket var det sista steget i min början på utbytesåret. Dagen startade med att jag vaknade klockan 06.00. Trots att jag varit nervös över denna dag under lång tid kände jag mig inte alls nervös. Det kändes nästa som vilken skoldag som helst.
Eftersom jag inte hade valt ämnen var jag tvungen att åka till skolan innan klasserna började. Jag trodde att det skulle räcka med en timme vilket visade sig vara för lite då jag var tvungen att gå fram och tillbaka mellan olika kontor. Tillsut fick jag välja mina ämnen men tyvärr missade jag min första period och med hjälp av skolans rektor hittade jag tillslut till min första lektion.
Vid lunch kände jag att jag äntligen hade lärt mig det amerikanska skolsystemet och för första gången på dagen började jag faktiskt uppskatta High School. Att ha lektioner på engelska var inte så svårt som jag trodde, och dessutom finns det flera lärare som är väldigt bra.
Sedan så är jag även numer medlem i Atlanta High School Cross Country Team. Cross Country är att springa varje dag 4 miles (6,4 km) efter skogsvägar i 40-45 graders värme. Jag gillar det dock och de andra killarna i laget är riktigt schyssta. Kommer dock ta några månader innan jag är i så pass bra form så jag kan tävla.
En annan rolig sak som hände igår var att strömmen gick på hela skolan. Eftersom de hade lovat en tropisk storm fick vi inte gå någonstans utan vi fick sitta i ett kolsvart klassrum och vänta på att stormen skulle dra förbi. Efter ungefär 1 timme sa rektorn att alla som hade bil kunde åka hem. Tur som vi hade kunde jag och Chris åka hem med Haleigh. Vet inte vad vi hade gjort utan henne, hon har blivit som en syster till oss sedan första dagen vi kom hit.
Nu ikväll väntar mitt livs första LIVE American Football game. Första dagen jag kan säga att jag känner mig som en stolt Atlanta Rabbit. :D
Eftersom jag inte hade valt ämnen var jag tvungen att åka till skolan innan klasserna började. Jag trodde att det skulle räcka med en timme vilket visade sig vara för lite då jag var tvungen att gå fram och tillbaka mellan olika kontor. Tillsut fick jag välja mina ämnen men tyvärr missade jag min första period och med hjälp av skolans rektor hittade jag tillslut till min första lektion.
Vid lunch kände jag att jag äntligen hade lärt mig det amerikanska skolsystemet och för första gången på dagen började jag faktiskt uppskatta High School. Att ha lektioner på engelska var inte så svårt som jag trodde, och dessutom finns det flera lärare som är väldigt bra.
Sedan så är jag även numer medlem i Atlanta High School Cross Country Team. Cross Country är att springa varje dag 4 miles (6,4 km) efter skogsvägar i 40-45 graders värme. Jag gillar det dock och de andra killarna i laget är riktigt schyssta. Kommer dock ta några månader innan jag är i så pass bra form så jag kan tävla.
En annan rolig sak som hände igår var att strömmen gick på hela skolan. Eftersom de hade lovat en tropisk storm fick vi inte gå någonstans utan vi fick sitta i ett kolsvart klassrum och vänta på att stormen skulle dra förbi. Efter ungefär 1 timme sa rektorn att alla som hade bil kunde åka hem. Tur som vi hade kunde jag och Chris åka hem med Haleigh. Vet inte vad vi hade gjort utan henne, hon har blivit som en syster till oss sedan första dagen vi kom hit.
Nu ikväll väntar mitt livs första LIVE American Football game. Första dagen jag kan säga att jag känner mig som en stolt Atlanta Rabbit. :D
torsdag 18 augusti 2011
Lugn vecka
Denna vecka har faktiskt varit den första veckan som faktiskt varit ganska lugn. För första gången kan jag faktiskt säga att min semester precis har slutat och den amerikanska livstilen har blivit vardag. Något som blir mer verkligt på måndag då jag har min första skoldag och mitt utbytesår börjar.
När man bara är hemma utan att göra något speciellt blir det även att att man börjar tänka på vad alla gör hemma i Sverige och man börjar längta hem. Den värsta dagen har hittills varit i måndags då jag pratade med familjen. Min värdfamilj tyckte då att vi skulle hitta på något vilket vi också gjorde. Vi tog finbilen till Texarkana för att äta på en äkta Texas Steakhouse. Helt klart något av det bästa köttet jag ätit på väldigt länge. Älskar även Texasstilen med cowboyhattar och revolvrar på väggarna, och jordnötsskal på golvet.
Efter maten åkte vi och såg på Final Destination 5 vilket var helt sjukt bra. I alla fall de sköna sittsplatserna och ett bra ljud. Filmen däremot var väl sådär. Den handlar om ett gäng ungdomar som överlever en olycka de inte skulle överleva. sedan jagar döden dem och dödar en efter en. Ett koncept som är ganska uttjatat tio år efter den första filmen. Dock så måste jag säga att den här filmen var bättre än många andra bara för att den var i 3D. Har faktiskt väntat på en film där man får ducka för flygande saker utöver det djup dagens 3D filmer endast innehåller.
Hur som helst så har det denna vecka slagit mig att jag kommer längta hem till familjen och vännerna. Fast bara därför kommer jag njuta ännu mer av detta år och tänka att när jag kommer hem igen kommer allt vara som när jag lämnade förutom en stor förändring.... Att ICA Kvantum har öppnat.
När man bara är hemma utan att göra något speciellt blir det även att att man börjar tänka på vad alla gör hemma i Sverige och man börjar längta hem. Den värsta dagen har hittills varit i måndags då jag pratade med familjen. Min värdfamilj tyckte då att vi skulle hitta på något vilket vi också gjorde. Vi tog finbilen till Texarkana för att äta på en äkta Texas Steakhouse. Helt klart något av det bästa köttet jag ätit på väldigt länge. Älskar även Texasstilen med cowboyhattar och revolvrar på väggarna, och jordnötsskal på golvet.
Efter maten åkte vi och såg på Final Destination 5 vilket var helt sjukt bra. I alla fall de sköna sittsplatserna och ett bra ljud. Filmen däremot var väl sådär. Den handlar om ett gäng ungdomar som överlever en olycka de inte skulle överleva. sedan jagar döden dem och dödar en efter en. Ett koncept som är ganska uttjatat tio år efter den första filmen. Dock så måste jag säga att den här filmen var bättre än många andra bara för att den var i 3D. Har faktiskt väntat på en film där man får ducka för flygande saker utöver det djup dagens 3D filmer endast innehåller.
Hur som helst så har det denna vecka slagit mig att jag kommer längta hem till familjen och vännerna. Fast bara därför kommer jag njuta ännu mer av detta år och tänka att när jag kommer hem igen kommer allt vara som när jag lämnade förutom en stor förändring.... Att ICA Kvantum har öppnat.
söndag 14 augusti 2011
Six Flag Hurricane Harbor
I går blev vi väckta klockan 6 på morgonen för att åka på en tretimmars roadtrip till Dallas och vattenparken Hurricane Harbor. Dallas är en av de tio största städerna i USA och detta var första gången jag fick se själva staden och inte bara flygplatsen som jag mellanlandade på.
Vi kom fram till parken precis innan de öppnade och därför blev det inte så mycket köande innan de tusentals massorna började att komma. Dessutom var detta första dagen på över en månad det regnade i texas vilket gjorde att det inte var så mycket folk som det brukade. Hur som helst så fick vi köa ungefär 30 minuter till alla attraktionerna. Vilket var ganska okej då de flesta attraktioner var ganska långa, och de attraktionerna som var över på några sekunder kompenserades med vertikala stup istället. Helt klart nummer ett på listan över de bästa vattenparker jag har varit på. En lista som dock inte är så lång än.
Nästa helg blir det mest troligt att åka till Arkansas till en annan vattenpark/nöjesfält och i början av september ska vi åka till Las Vegas och fira min värdpappas födelsedag. Något som var en överaskning fram tills igår då min värdfamilj inte kunde hålla sig längre. Dock så ska jag på förfrågan försöka uppdatera bloggen oftare.
torsdag 11 augusti 2011
Kajaktur och School Registration
Sedan förra inlägget har det hänt sjukt mycket här. Förra lördagen åkte vi till en flod i Oklahoma för att paddla kajak. Mina förväntningar var att paddla en halvtimme nerför en stillsam flod och titta på fiskar. Tack och lov hade jag fel. Kajakturen tog ungefär 3 timmar och det var faktiskt ganska svårt. Eftersom det inte regnat här på ett bra tag var vattennivån ganska låg så hela floden var täckt av uppstickande stenar. På vissa ställen forsade vattnet fram ganska snabbt så det gällde att vara snabb med att manövrera kajaken för att inte krocka med stenar, tippa omkull eller bli fast. Vi paddlade till och med ner för ett vattenfall vilket jag tyckte var det bästa. Dock var det inte ett speciellt stort vattenfall som dessutom var mindre nu eftersom det var mindre vatten i floden. Hur som helst så överlevde vi och jag hoppas vi kan göra det igen.
Vi har även varit och hälsat på min värdpappas pappa som äger en musikaffär. Han hade flera hundra instrument och en del av dem var ganska unika. Vad sägs om toasitsbasen på bilden nedan? Innan vi åkte därifrån gav mina värdföräldrar var sin gitarr till mig och Chris vilket var en välkomstpresent från dem. Så jag har redan ett perfekt minne från detta året.
Vi har även varit och hälsat på min värdpappas pappa som äger en musikaffär. Han hade flera hundra instrument och en del av dem var ganska unika. Vad sägs om toasitsbasen på bilden nedan? Innan vi åkte därifrån gav mina värdföräldrar var sin gitarr till mig och Chris vilket var en välkomstpresent från dem. Så jag har redan ett perfekt minne från detta året.
Idag har jag och Chris alltså haft vår första dag i skolan. Vilket gick ut på att skriva under sjukt många blanketter och hälsa på rektorn. Jag tycker det var ganska konstigt då i princip alla tydligen visste vilka vi var och började viska när man gick förbi. Det syns tydligen jättetydligt när man är en utbytesstudent. Eller kanske det har något att göra med våra europeiska kläder. Efter vi fyllt i våra papper gick vi till skolsystern där vi fick vänta i en kö med andra studenter. När vi var först i kön fick vi signera några fler blanketter innan jag fick ggå in till systern där man tydligen skulle göra drogtest. Detta var vad ett av dessa papper handlade om. Denna sjuksyster var nog den enda som inte visste om oss så hon pratade jättefort och var väldigt svår att förstå. När hon gett sina instruktioner om vad jag skulle göra och förstod att jag inte hade hängt med bad hon mig att tömma allt från mina fickor och frågade vad jag hette. Jag presenterade mig som utbytesstudent och hon tog instruktionerna en gång till fast denna gång väldigt långsamt. När jag gett dem drogtestet så fick vi våra valbara kurser vilket vi ska välja nästa vecka. Alltså första lektionen om ungefär två veckor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)