Ända sedan jag på allvar började förbereda mig för att bli utbytesstudent lovade jag mina vänner att starta en blogg så fort som möjligt. Detta var för ungefär 10 månader sen så kanske är det inte så fort av mig. Hur som helst har jag nu ganska precis en månad kvar i Sverige innan min avresa den 29 juli, och för att kunna gottgöra er som tyckte jag skulle starta bloggen för länge sedan hade jag tänkt göra en sammanfattning om vad jag gjort de här 10 månaderna.
Det var alltså i augusti 2010 som jag började att fundera på att bli utbytesstudent. I min ensamhet började jag leta organisationer som jag kunde tänka mig med att söka till. Ganska snart försvann dock mina planer på att bli utbytesstudent då jag tyckte att jag hade allt för många planer för mitt liv och inte ville gå ett extra år på gymnasiet. I början av september kom mina tankar tillbaka efter att jag hade fått hem en katalog från en utbytesorganisation. Den här gången återupptog jag mitt sökande efter en organisation och slutligen fastnade jag för ett företag som heter Explorius. Samma kväll skickade jag in min intresseanmälan och pratade med morsan och farsan för första gången om mina planer.
Det tog bara två dagar så ringde en representant från Explorius och sa att hon ville komma på en intervju hemma hos oss redan tre dagar senare. Jag hade inte förväntat mig att de skulle höra av sig så snabbt. Vilket jag tror var bra då jag inte hann fundera så mycket. Hur som helst var jag jättenervös innan intervjun. Något som var helt onödigt. AnnBritt, som hon hette, var jättetrevlig och dessutom gammal vän med min mamma. Själva intervjun var över på en halvtimme och sedan satt vi och pratade om USA och utbytesstudier väldigt lång tid efter det och efter någon timme till sa hon att hon skulle rekommendera mig till att bli preliminärt antagen.
Det var då som hela karusellen drog igång. Någon vecka senare fick jag brev av Explorius som sa att jag var preliminärt antagen. I oktober fick jag veta att min organisation i USA kommer vara Forte och jag började göra min "Student Application" och "Host Family Letter". Jag gjorde min obligatoriska läkarundersökning kring jul där de kollade allt möjligt. Typ vilka barnsjukdomar jag har haft och om jag har Tuberculos. Samtidigt påbörjade jag även mina vaccinationer. Något som jag inte är klar med än idag 9 månader efteråt. Jag har fått göra ett så kallat SLEP engelska test och i maj var vi på informationsmöte i Umeå där jag för första gången fick träffa andra utbytesstudenter från Norrbotten som också ska till USA (Förutom Gällivare-studenterna.) Där fick jag veta att flera stycken hade fått sin placering samtidigt som jag, och många andra, varje dag väntade på att få det efterlängtade telefonsamtalet.
Efter det har det varit ganska lugnt fram till nu i början av juni då det blev dags för visumansökan. Då kände jag mig ganska less på allt pappersarbete och det blev liggande fram till för ungefär två veckor sedan. Jag blev väckt på förmiddagen av ett telefonsamtal. Jag såg att det var från Explorius och jag förstod att min väntan var över. De sa att jag hade fått min placering i staden Atlanta i Texas. Samma kväll fick jag även ett mail av min värdfamilj. Jag gjorde klart min visumansökan, vilket var ganska underligt då jag förutom massa information om mig och min familj fick svara på massa Ja/Nej-frågor om typ jag hade planer på att utföra något terroristattentat i USA, eller om jag medverkat i folkmord. Sen så stod det att dessa frågor var sådana som "Kunde behöva en förklaring" Precis som om en terrorist skulle svara ja på dessa frågor. Hur som helst tror jag de förstår att jag är ganska oskyldig eftersom jag svarade nej på samtliga av dessa frågor.
Just nu så har jag bara en intervju på Amerikanska Ambassaden i Stockholm kvar innan det mesta är kvar. Jag har som sagt fått veta att min avresa till New York är redan den 29 juli vilket är den första resan. skolan börjar redan den 2 augusti vilket jag inte tror jag kommer hinna till då vi kommer vara i New York med våran studentgrupp i tre dagar innan jag åket till Texas.
Ser nu att det blev ett ganska långt första blogginlägg. Men detta är det jag har haft i huvudet under detta år. Det känns helt sjukt att det är så nära nu. Texas here I come...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar